En bekant menade att jag ABSOLUT skulle skaffa ett konto på en…öh…mötesplats för vuxna singlar.
Och som den tvångsverbala människa jag är – så gjorde jag det. Har blippat runt och kollat profiler, beskrivningar, bilder. Gjort alla möjliga tänkbara (och otänkbara också för den delen) sökningar man kan. Mailat en del.
En del har ju inte förmågan att skriva annat än sk. one liners. Man skriver ihop något lagom inspirerande och mailar iväg – har oftast bakat in någon fråga så jag ger den andre en chans att få berätta lite om sig själv (jag som bloggare, har ju inga som helst problem att prata om mig själv…) och så får jag tillbaka; Jotack, själv då? Eller nåt sånt. Det funkar inte för mig.
Eller som han som faktiskt skriver en del. Jo, nu efter ett antal mail så märker jag hur han mer och mer smyger över till att han berättat för sina barn att han pratar med en tjej på nätet (why bother the kids?) och nu senast är han “glad i mig”. Det funkar inte för mig heller.
Jag fattar överhuvudtaget inte hur man kan sitta hemma på sin kammare och illusionera sig över någon man mailar med. Det fattas ju åtminstone ett par intryck till såsom syn och hörsel. Han vet inte vilken röst jag har. Han vet inte hur jag ser ut när jag pratar (helt mongo för den som undrar), han vet inte hur jag pratar i munnen på folk och hur jag avbryter och hur jag gestikulerar och mina talfel ska vi inte ens prata om.
Så nej, jag fattar inte det där med att bygga luftslott. Allt måste ju på plats innan ett avgörande kan fällas. I mitt fall kallas avgörandet “klicket”. Det finns dels mans-klicket. Sen finns det också tjej/kompis-klicket. Det där när man gillar en annan människa direkt. Som Maria tex. Kommunikation som infinner sig på en gång. Inga konstigheter. Inget lirkande. Bara pang på sådär. Precis som jag är. Då känner jag igen mig.
Tänk om jag kunde finna det där omedelbara gillandet hos någon man också, så vore saken liksom biff. Eller nä, just det – han måste ju gilla mig också. Helt omedelbart och oavkortat fullständigt avguda mig. I alla fall ibland. Eller för det mesta.
Men luftslott. Det är inte min grej. Måste nog avsluta mitt konto på “densomsökerhonletar.com”. Det är inte min grej.
11 svar so far ↓
irrhönan // juli 1, 2008 vid 7:56 f m |
Mmmm. Det finns olika klick. Helt klart.
Tjej/kompis klick har jag varit med om nu några gånger, men “mans-klick” – nej.
Det blev rätt absurt när min Verktygslåda – som jag verkligen älskade där och då, för länge sen – visade mig sin profil på “hansomsökerskafinna.com”.
Aldrig i livet att jag hade svarat på den profilen, eller ens idats läsa den. Men mannen bakom, han älskade jag. Konstigt. Men allt handlar om kemi. Kemi i det mänskliga mötet – inte i gloendet på skärmen.
Luftslott, klick och datingprofiler « Irrhönekackel // juli 1, 2008 vid 8:46 f m |
[...] klick och datingprofiler Jag läser hos Hurryville om datingprofiler, luftslott och [...]
hurryville // juli 1, 2008 vid 8:52 f m |
Precis – och jag går inte och kärar ner mig i profiler – jag måste ha verklig kemi, annars går det inte.
brownie // juli 1, 2008 vid 10:29 f m |
Jag provade för ett tag sedan en dejtingsida som min kompis absolut tyckte jag skulle kolla in….jag kollade in och kollade ut. Det var för despo för min smak…..för despo.
jj.n // juli 1, 2008 vid 8:11 e m |
Fast om det handlar om ngn som man haft kontakt med ett tag så den blivit lite djupare så har jag inga problem att bygga upp känslor för någon även om jag inte träffat personen. Jag tycker jag lärt känna folk mkt bättre via mail under nån månad än jag någonsin lärt känna ngn irl jag träffat på krogen efter både första och 10.e gången.
Jag menar om du tycker det handlar om illusioner, så är det illusioner man har öht i början av en ny relation, när båda anstränger sig och ingen riktigt sett den andras dåliga sidor?
(Ja om man inte lägger stor vikt vid utseendet som kan vara svårt att se online, oavsett om man har bilder el ej)
hurryville // juli 2, 2008 vid 6:34 f m |
Brownie: Just desperados ser jag inte mycket av. Tycker mer att det lutar åt lojhet och dålig/tråkig kommunikation. Säkert finns det några pärlor gömda där men jag har inte sett skymten av dem under min lilla vistelse. Mailen är rena rama sömnpillren.
JJ: Behöver du inte alla intryck för att göra en riktig bedömning? Även om jag upptäcker en man via roliga och berikande mailkonversation så måste jag ändå prata med och framförallt träffa för att mina illusioner ska få fäste. För precis som du säger, det handlar ju om fantasi och föreställning där i början när man är kär. Man blundar för det ibland uppenbara. Utseende handlar inte om att det måste se si eller så ut – däremot måste ett utseende har utstrålning och det är ju skitsvårt på bild. Ett bra utseende för mig kan vara lite vad som helst. Det är framförallt helheten jag är ute o far efter.
hurryville // juli 2, 2008 vid 6:34 f m |
JJ: Föresten är du fantastiskt söt i tjocka tröjor med katter i famnen
Särskilt när du ser lite så där moloken ut.
jj.n // juli 2, 2008 vid 6:28 e m |
Givetvis behöver jag alla intryck för att göra en riktig bedömning men jag ser ingen skillnad på en mailförälskelse som får en att vilja gå vidare i relationen jämfört med en ny man träffat på krogen, det är en intressant början och jag har ärligt talat lättare att få upp intresset om någon har ett intressant intellekt, vilket är lättare att märka via nätet, än om någon har ett intressant utseende. Jag tjatar ju inte om att du är söt bara för att du är det på foto utan mer för att jag läst dig rätt länge nu
Den riktiga bedömningen kan ju, på gott och ont, komma en bra bit in i relationen s a s.
Nu blir jag nyfiken på vilken bild du menar, för jag kan inte komma på någon sån bild på mig
Tack i alla fall! 
hurryville // juli 2, 2008 vid 8:10 e m |
JJ – på passagen tror jag…fast det kanske är tröjan på ena bilden o katten på andra…nu när jag tänker efter
jj.n // juli 2, 2008 vid 8:39 e m |
Hmmm… menar du den första stora bilden man ser öht när man kommer till min alias sida? Det är den enda jag alls ser moloken ut på
hurryville // juli 2, 2008 vid 9:17 e m |
JJ – nej men du lutar dig mot något i en grå stickad historia…äh, va fan…nu måste jag till passagen o kolla…